Man kan ju undra hur många ädelstenar man måste sälja för att ha råd med en lyxbåt? Jag kan tänka mig att man måste sälja ädelstenar i massor för att ha råd med det och jag har ju inte en endaste ädelsten vilket jag tycker är lite synd om jag ska vara ärlig och jag vet inte vart man får tag på ädelstenar heller. Men det finns ju andra sätt att tjäna pengar på också och mans skulle kunna köpa aktier till exempel men då måste man ju redan ha en massa pengar som man sedan investerar men jag har ju inga pengar just nu och det är ju ett problem tycker jag och frågan är ju hur man skaffar sig en förmögenhet från igenting för det är ju det som är det svåra. Man kanske ska ta ett lån och sedan köpa en massa aktier för pengarna men det är ju lite riskabelt.

Jag har under en längre tid varit på jakt efter ett nätbaserat spel som är lika roligt och fastfyllt som poker fast med färre risker (att bli av med alla sina pengar). Nu verkar det faktiskt äntligsom jag har hittat rätt. Eller jag och jag… Det var faktiskt en god vän som tipsade mig om mitt nya favoritspel, Maria bingo. Hon har lirat det i flera månader nu och har tydligen gått plus ganska så rejält på sitt spelande. Sådant här knappast till vanligheterna. Vanligtvis brukar man ju bli av med betydligt mer än man får in. Men jaja. Jag spelar i och för sig inte i första hand för att vinna en massa pengar. Nej, för mig handlar det mer om avkoppling. Att glömma bort jobbet och räkningar och bekymmer ett tag. Hur som helst verkar den här bingoformen vara det ultimata spelet för mig just nu. Roligt och någorlunda riskfritt, kan knappt bli bättre.

Det är så att jag funderar på om jag inte borde byta ut det skrivbordet som jag har. Jag har haft det skrivbordet sen jag vet inte när och det va inte nytt då så det har nog en hel del år på nacken. Men nu är det så att jag kollar på begagnade skrivbord till salu och jag tror jag har hittat ett par som jag ska ringa på för att se om jag inte kan köpa ett av dom. Det är ju så att man inte bör spana in bara en sak när man ska handla på internet då det finns en chans att de redan är taget. Därför är det alltid att ha ett par alternativ att välja mellan tycker jag. Men det är ju en smak sak, man kan ju se till att ringa på direkten men jag föredrar att sammanställa en lista över saker som jag vill köpa och sen sätta mig och ringa runt och den här gången ringa runt på skrivbord för att se om det inte kan bli så att jag köper ett.

Jag funderar just nu på om det inte kunde vara ett bra läge att sälja av lite guld. Det råkar nämligen vara så att jag sitter på lite guld som jag skulle kunna avyttra. För tillfället ligger det bara och skräpar till ingen som helst nytta och det är ju onekligen dumt. Jag känner mig lite som något troll med OCD, vilket inte alls är en särskilt behaglig känsla på något plan. Men jag ska betvinga mina hamstringsimpulser och sälja, det beslöt jag igår när jag upptäckte att SMS Guld betalar väldigt bra för guld av högre karathalt. Egentligen borde jag använda de pengar jag troligtvis kommer tjäna på den här affären till något verkligt vettigt. Men det är svårt. Jag svårt att hitta någon egentligen riktning här. Ingen reson heller. Jag har aldrig haft någon egentlig reson. Vet knappt var man skaffar en sådan. Går det att köpa en begagnad?

Jag är seg och oproduktiv just nu. Det kan inte hjälpas men så är det. Egentligen har jag en sjuklig mängd uppgifter att ta itu med just men jag har bara orkat skrapa på ytan av en bråkdel av dem. Det är inte bra på något sätt, läget i frågor som har med seo hosting att göra börjar nämligen bli riktigt akuta vid det här laget. Gör jag ingenting snart kommer det här att sin ände i ren och skär förskräckelse. Eller det där var kanske att ta i en smula men det kommer inte bli bra i varje fall. Den saken är så gott som säker. Jag vet faktiskt inte hur jag kunde tillåta saker och ting att spåra ur på det här viset. Hade jag bara agerat tidigare hade jag kunnat bespara mig och många andra en massa besvär. Egentligen borde jag skämmas. Hade jag varit japansk gangster hade fått kapa minst två fingrar vid det här laget.

Nu har jag släng en massa saker och det var ju väldigt bra måste jag säga för jag har så mycket skräp hemma som jag inte behöver egentligen och idag har jag slängt en massa profilprodukter som bara tar upp massa plats men det känns ändå jobbigt att slänga saker tycker jag för jag har lite svårt att slänga saker som jag har haft under en längre tid. Jag blir lite nostalgisk och jag vill inte gärna sälja mina saker men jag har inte plats med mer grejer här hemma så jag är tvungen att slänga vissa saker. Sen är det ju så att man skulle kunna sälja dom också och då kanske jag skulle kunna tjäna lite pengar men jag tvivlar på att jag kan få några större summor pengar av att sälja mina gamla saker så jag gör nog som så att jag slänger sakerna istället.

Jag lutar åt att börja skriva platsannonser på professionell basis. Kan man göra det förresten? Jag tycker i varje fall att det både borde vara möjligt och att platsannonsskrivande borde utgöra en relativt stor marknad. Eller hur? Enligt min mening är nämligen väldigt många av de jobbannonser som företag lägger ut illa skrivna och fulla av floskler. Dessutom är det ofta missvisande och skrämmer inte sällan bort kompetenta och kvalificerade sökanden samtidigt som de lockar till sig kandidater med fel typ av erfarenheter och kvalifikationer. Nu ska jag yppa lite självkritik här och avslöja att jag själv egentligen inte har några officiella kvalifikationer att tala när det gäller annonsskrivande. Men jag har läst ganska många sådana i mina dagar och tycker tveklöst att jag vet vad som utgör en bra och dålig annons. Vilket jag tror att det är långt ifrån alla som gör. Dessutom tycker jag att det är roligt att skriva dem.

Jag är rädd att jag har drabbats av åderbråck, på vänstra benet. Nu inser jag att detta så klart inte är lika dramatiskt och hemskt som att få cancer eller böldpest (ganska långt ifrån). Men det stör och skrämmer mig en hel del ändå. Kan jag få bråck lite var som helst nu? Tänk om det slår till i ansiktet. Då vet jag ärligt talar inte vad jag tar mig till, jag får flytta. Skaffa lösskägg eller heltäckande tatueringar i hela nyllet. Helst av allt skulle ju undvika det och allt liknande. Jag gillar inte tatueringar nämligen, har aldrig gjort. Med all respekt för de som gillar och bär tatueringar; det är inte snyggt. Man är fan inte ett dugg mer rock’n’roll bara för att man går omkring med ett halvkilo bläck på sig. Varken Elvis, Keith Richards, Jim Morrison eller Iggy behövde ha några ”coola” eldsflammor, stirrande dödskallar eller onda drakar på armarna eller ”jättejättetuffa” spindelnät på halsen.

Hur gör folk egentligen när de väljer yrkesbana? Det har jag alltid undrat. Nu finns det ju självklara exempel, folk med begåvning tenderar att söka sig till yrken där de får användning för den. De flesta hade väl blivit ganska förvånade ifall Mozart som ju onekligen besatt en viss musikalisk talang hade sagt ”Nej, får det räcka med här enerverande pianoklinkandet och jag skriver inte en enda fuga till inte ens liten. Jag lägger musiken och blir bara, alternativt stins (som dessvärre inte var så vanliga på hans tid), istället. Ja, i alla fall. Sedan har vi de här människorna som vetat vad ska syssla med sedan tidig barndom. Då brukar det nästan alltid handla yrken som läkare, polis eller brandman. Det är färre som redan vid säg sju-åtta års ålder med säkerhet kan säga att ”Jag kommer bli säljansvarig på ett vitvaruföretag när jag blir stor. Ja, eller så vill jag gärna inventera lager. Det skulle också vara kul.” Jag kommer ihåg en vän som ville bli läkare enbart för att någon gång få elchocka någon med defibrillator.